Arctic Cat Cup anno 2006 "in toto" .

För 34e gången arrangerade Östersunds SSK Arctic Cat Cup. Tävlingen bjöd på en del överaskningar och en del givna resultat också för all del. Men vi ska väl inte gå handlingarna i förväg.

Kvicksilvret sjönk och sjönk lagom till tävlingen, termometern hostade -18 nere i Östersund på lördagsmorgonen. Dock är det fem graders skillnad upp till Gräfsåsen och väl där var det kanonväder. Solen sken, lagom kallt och ingen som helst vind (!!!). Ny tävlingsledare innebar att ungdomarna fick åka några extra varv. De ska härdas i tid!
Årets hemvändare, Tomi Ahmasalo, spände förväntningarna. Skulle han knäppa klubbkompisen Tapio på näsan och plocka hem 440 eller 800. Faktum är att han missade vinsten i 800 med en par poäng. 440 var en inte lika kul historia där hans vanligtvis snabba Ski-Doo gav upp.
Härlig körstil har han i allafall och man undrar vad som hänt om hoppen varit högre...
Micke Björch hade ledigt i år men tror ni han kunde hålla sig från Gräfsåsen? Nej.
Micke som är representant i SVEMOs skotersektion höll koll så att Team Motorhuset inte stoppade i olagligheter i sina skotrar. Fast det är iochförsig som att låta bocken vara trädgårdsmästare då han är med i Team Motorhuset själv. Hur går det med träningen förresten Micke?

Ni vet hur det är, man har världens läge att ta en kanonbild och kämpat för att få rätt vinkel och rätt bakgrund. Så när bilden ska tas kommer en annan fotograf i bild! Fast i ärlighetens namn tycker jag att bilden blev rätt bra ändå.
Nu när skotertillverkarna dragit in på sina fabriksstall och på sina rabatter är det skönt att se att andra tar vid. En riktigt seriös och snygg satsning kommer från Team Duells med huvudsponsorn Dark Dog.
Förhoppningsvis kommer vi att få se mer av såna här satsningar i framtiden.

Trots en liten hårdsatsning på att få in tjejer till skotercrossen var startfältet lite mindre i år. Vann tjejklassen gjorde Anna Henriksson även om det faktiskt var mycket jämt i toppen. Om det berodde på att Anna i början av veckan stod på näsan och drabbades av lättare hjärnskakning eller om de andra faktiskt närmar sig, återstår att se.
Klubbkompisen Lina Kaasalainen hade klart läckraste skotern (även om den blev fläckig med tiden) och var den som var närmast att ta segern från Anna. Även Jessica Niska och Anna-Karin Fredriksson var i toppen och nosade.
Så lita på att det kan bli spännande i tjejklassen i år. Micke tyckte att Linas skoter var "tjejig" om han med det menade bra eller dåligt fick jag liksom inte ur honom.

Klubbens ordförande Jan Sund med frun Ingrid tyckte att tävlingen var så här kul.
Eller också var det nåt jag sa...
Dessa herrar stod och diskuterade huruvida det kom sig att hamburgerförsäljningen slog alla tidigare rekord. Eller också diskuterade de hur illa det är att Polaris och Arctic Cat i USA mer eller mindre pissar på de som beställt deras 440-maskiner. Tydligen vaggar de runt på Atlanten fortfarande i januari! Bedrövligt.
Eller också har jag bara placerat orden i mun på de båda herrarna.

Tobe missar inte ett tillfälle att synas på en större skotertävling. Till Arctic Cat Cup hade de anordnat kuddkrig som kunde gå riktigt vilt till.
Själv letade jag efter de lättklädda Tobe tjejerna men de lyste med sin frånvaro. Finns ju tigerbalsam.
Lördagens publiksiffra skvallrade om att inte ens norrlänningar är norrlänningar. Pga av kylan stannade många hemma och publiksiffran nådde väl ca 800.
På söndagen när snålblåsten kom tillbaka som ett felfrankerat brev på posten ramlade dock in drygt 1200 personer. Finalerna lockade.

Mats Ottosson, även känd som amatör-enduro-åkare, hade första parkett och varmt. Han tittade ganska oförstående på mig när jag visade mina blåfrusna händer. Mats och Robban var första pistörer och hade slätat till banan så den såg ut som ett längdskispår under lördagens morgon. På söndagens kväll var banan dock lika gropig som diagrammet över värdet på mina IT-fonder.

Rutinerade pojkarna Anders, Ragge och Bengt-Åke tog en paus för att posera. För er som undrar vad Anders Mickel-Ante Eriksson gör nuförtiden kommer en kort uppdatering:
+ 1 barn
- 1 Arctic Cat
+ Nytt golv i köket
+ 1 Kymco scooter
+ 1 Yamaha 440
+ 1 brorsans Thundercat i garaget.
+ Snart en Lång Jag i garaget :-)

Det innovativa företaget Pivario som tagit fram en variator som justeras med hjälp av el, hade ett välbesökt tält.
Om folket ville titta på variatorn eller den våldsamt vackra T660 Turbo ST låter jag vara osagt.
Just nu jagar Pivario någon som kan gå in med kapital så att elvariatorn kan kommercialiseras.
Mattias Råttan Lönn fick en kanonstart på lördagen då han vann två heat och kom sexa i ett. Söndagen började dock på sämsta vis då motorn la av. Med hjälp av Jörgen Backmans mekaniker Torgny dissikerade man den gamla maskinen för att den nya skulle leva.
Väl igång igen vurpade Råttan i en duell med Evensson. Snöpligt slut på helgen men innan dess gick det fort iallafall.

Kylan var påtaglig och så fort det blev skugga blev det påtagligt kallare. De som inte hade någon buss att gömma sig i löste kylan på ett mer postmodernistiskt sätt.
Man förväntade sig nästan att folk skulle elda i tunnor för att hålla värmen uppe men det närmaste man kom tunnor med eld var en och annan svartgrillare.
Snowrider slog på stort, inte nog med att de hade med sig en hel buss med tält och underhållning, de pytsade även in totalt 4000 riksdaler till de som var först över målhoppet i sista finalheatet i 440 och 800. Detta gjorde de i samarbete med Snowrider Holeshot.

En hel del förbättringar av banan har gjort till i år. En av de absolut bästa ändringarna var den breda startkurvan. Antalet som la sig i första startkurvan var få. Naturligtvis lyckades Janne Tapio dock med den bedriften i det sista finalheatet i 800.
Vi väntar fortfarande på pressmeddelandet där han skriver att han åkte omkull på vilja för att öka spänningen i tävlingen.
Redaktionens Stefan Olofsson hade letat sig ut i kylan och dessutom släpat med sig den extremt fotbollsskadade tillika Ope IF-tränaren Ove Jonsson.
Med jämna mellanrum ringde min mobil med Ove i anda änden undrande om vi inte skulle åka hem snart. Tänk när jag följer med på fotboll (de få gånger jag gör det) sitter jag tyst och snällt :-)

Janne Tapio en i genom tidernas absolut bästa skotercrossförare plockade hem heat efter heat med sin vackra och övernaturliga körstil. Många debatterar vad som gör Janne så bra:
Körstilen, ja
Förmågan att välja spår och läsa banan, ja
Träningsupplägg, ja.
Men även att han kan varenda skruv och nit på maskinen. Det är inte svårt att förbättra något om man vet exakt egentligen vad
som behöver ändras.
Sanningen är väl att det är alla dess saker. Att han dessutom alltid är sportslig, glad och trevlig gör inte det hela sämre.
Janne tog hem Pro 440 enkelt och trots vurpan i sista Racer 800 heatet kör han upp sig från 18e till fjärdeplats. Precis det som behövdes för att han skulle vinna för tredje gången och plocka hem Arctic Cat Cup bucklan för alltid.

Ja vissa vinner och andra biter i... ja snön då. I och med att Arctic Cat Cup går så tidigt är det många som drabbas av olika haverier pga av att man inte hunnit testa maskinerna tillräckligt. Somliga kom aldrig ens till start för att de inte ens fått sina maskiner. Riktigt dåligt av Arctic Cat och Polaris i USA som inte får iväg grejerna tidigare. Men det är klart, vi räknas ju knappt för dem.
En överlag lyckad tävling med drygt 2000 besökare är till ända. Nästa år är det 35-års jubileum och då väntar vi oss naturligtvis något i hästväg. Det är i kringarrangemangen det bör satsas för på tävlingsbanan funkar det i stort sett så bra det går. Ett stort TACK till alla funktionärer som gått med stora varma leenden och som tagit hand om publik, tävlande och tävling i riktig vinterkyla.

Fler bilder och resultat finns på den officiella Arctic Cat Cup-sidan

Roger Strandberg