Arctic Cat Cup för 35e gången i rad.

För 35e gången i ordningen så arrangerade Östersunds SSK Arctic Cat Cup. Tävlingen som började som Sno-Tric Cup 1973 har arrangerats 35 gånger utan att ställas in. Därmed inte sagt att man fått pusslat med datum och platser för att kunna köra tävlingen. I dagens moderna Arctic Cat Cup är det inte helt enkelt att flytta på tävlingen. Den har vuxit till europas största tävling och körs dessutom i två dagar.

Det var därför något intressant att följa väderrapporterna som förutom den där halvmetern i oktober enbart bjöd på regn och plusgrader, och då menar jag plusgrader med stort P. Om det bara varit kallt hade man kunnat köra snökanoner på ett eller annat sätt men när inte ens det gick… Lyckligtvis hade den kommunala snötippen mängder av snö (eller ja is snarare) som kördes upp med hjälp av ett lokalt åkeri. Dagarna innan kom det dessutom ca 2 decimeter som bonus vilket varken var av och till för själva tävlingsbanan men som ändå prydde depåer och utställningsområden med det vita guldet.

Med jubileet så fylldes området omkring banan med aktiviteter och utställare. Ett smakprov på allt som fanns är: minisnöskoterkörning, restaurang med ölförsäljning, världspremiär av Snowolverine, hantverkare, scen med sång och dans, visning av Arctic Cat, provkörning av Pivario, samt en massa hamburgare och korv. Extra roligt under lördagen var presentationen av gamla vinnare samt Seved Lundberg och hans Sno-Tric som körde ett uppvisningsvarv.

Publiktillströmningen under fredagen var som väntat lite tunn då de flesta jobbade eller åtminstone hade halvdag. Men lördagen fyllde Gräfsåsen med såna mängder med människor att det kändes overkligt. Det var folk precis överallt, vilket var roligt men ni kan ju ana trycket på grillarna. En hel del funktionärer går åt till en sån här tävling och i år var det dessutom många människor inblandade förutom klubbens egna. Birka höll igång ett snöleksområde och miniskoterkörning, VTC-gymnasiet höll med traktorförare, Gnistorna stod för dansen och Sweet Ladies för sången.

När det gäller klubbens funktionärer måste man imponeras över hur duktiga alla funktionärer är när de väl kommer på plats. Man undrar ju om det är något med vattnet däruppe? Dessutom var det inget gnäll eller gnissel, alla var glada och trevliga och fokuserade när väl tävlingen satte igång.

Vad hände på banan då?
Östersunds SSK kan inte direkt klaga på att det saknas bra klubbåkare. Till exempel hade Östersunds SSK med åkare i alla klasser. I Standard 600 utmärkte sig Mattias "Råttan" Lönn och Johan "Team 62" Olofsson som vann varsitt Standard 600 kval, i övertygande stil, och blev därför direktkvalificerade till lördagens finaler. De lovande juniorerna Pontus "Pengen" Engström och Rasmus Brink tog sig också vidare. Pontus hade dock lite bekymmer med sin maskin. Marcus Evensson tog sig till final i Pro 600 medan hans teamkompis Johan Eriksson mycket överraskande inte gick vidare till lördagens final. En annan överraskning var Niklas Höglund som körde Standard 600 på en Phazer och lyckades brumma in på en åttondeplats i kvalet.

När väl finalerna började såg många en strimma hopp om kamp när Fredrik Granberg övertygande tog ledningen i Pro 600. Orken tröt och Tomi Ahmasalo kunde köra hem delfinal 1 av 3. Final 2 kom Janne Tapio tillbaka och visade gammal god stil och final 3 blev det nästan bara löjligt. Tapio tog ledningen och var sedan aldrig ens lite hotad. Janne Tapio blev alltså den första att vinna fyra cuper på raken. Grattis Janne. Daniel Olofsson tog hem silvret och Tomi Ahmasalo tredjeplatsen. Behöver jag nämna att BRPs dominans på tävlingsbanorna är något överlägsen?

I Pro 440 hade dock den flygande finländaren inte alls lika enkelt. Faktum är att finalheat 1 roddes hem överlägset av Viktor Stenman. I den andra finalen slog fjällvinden från Lycksele, Daniel Olofsson, och kunde därmed ta hem guldet i Pro 440 (Stenman och Olofsson hade samma poäng med eftersom Olofsson vann det senaste heatet tog han hem vinsten). Efter dessa herrar gled en finländsk kvartett in på platserna 3-6 i ordningen Ahmasalo, Tapio, Toppala och Jurvelin. På sjundeplats kom Dan Lang som under dagen hedrade allt för tidigt bortgågne Hasse Stölan genom att ha reklam för Stölan Safari på sin Duells SnoPro Lynx.

Standard 600 såg länge ut att gå antingen till Mattias "Råttan" Lönn eller Andreas Ljungberg. Men båda två var ute på vurpsvängen så till slut utvecklade sig Standard 600 till något av en DM-final för Gargnäs MK. Eller varför inte familjemästerskap? Nåväl längsta strået den här gången drog Tom Johansson som med en tredje- och en förstaplats tog hem guldet. Emil Johansson fick därmed nöja sig med silvermedalj medan Fredrik Eriksson (inte släkt med de andra vad jag vet) från Umeå AK fick åka hem med en välförtjänt bronspeng. Östersunds SSKs Johan Olofsson bjöd under finaldagen på den mest spektakulära vurpan och slutade därför på en total men fullt godkänd 16e plats.

Man kan fråga sig vad Lina Kaasalainen tycker om Arctic Cat Cup och Gräfsåsen. Förra året vann hon kvalen medan dåvarande teamkompisen Anna Henriksson fick övertaget i finalerna. I år var Lina förkrossande överlägsen i kvalen och det första finalheatet. Största konkurrenten Anna var inte alls med i starterna och i det första finalheatet var dessutom ute och gnuggade huvudet i backen. Allt var med andra ord upplagt för Lina. Men i startkurvan i det andra finalheatet dras Lina omkull och hamnar långt ner i startfältet. Anna gör å andra sidan en kanonstart och vinner heatet. Faktum är att de första fyra tjejerna har samma poäng men det slutar med att Anna Henriksson vinner med Desirée Fransson som tvåa och Jessica Niska på tredjeplats.

Det gick inte Team Duells SnoPros väg på Arctic Cat Cup. Inte blev det bättre av att Jeff Öijer slog axeln ur led i en otäck vurpa på det andra finalheatet i JSM som också kördes på Arctic Cat Cup.

I Sport Ungdom 14-16 kunde Petter Nårsa från Moskosels MK inte helt utan möda plocka hem båda finalheaten. Detta före Malmfältens MCKs Mikael Johansson och hemmaklubbens Pontus "Pengen" Engström som fortfarande inte hade en maskin som ville gå för 100%. Om det nu är någon som skulle tro att det är en undanflykt så hörs det tydligt på den film som förhoppningsvis kommer om några veckor. Norrmännen saknade sina absolut bästa åkare och det var i ungdomsklasserna våra naboer plockade hem sina bästa placeringar. Dan Roger Kjellman hamnade precis nedanför pallen i Ungdom 14-16.

Robert Lunden upprepade Kjellmans bedrift fast i Ungdom 12-13 år. Här plockade Filip Eriksson från Lycksele hem den högsta positionen på pallen. Detta före Oskar Norum från Västanfjället och Rasmus Brink från hemmaklubben.

Hur ska man då sammanfatta helgen?
Trots att banan var isigare än vänligt så blev det ändå en bra tävling. Alla var på gott och körsuget humör och nu hoppas vi att det ska vara färdigfjantat med vädret. Nu vill vi ha snö och kyla och massor av den. En STOR eloge till Östersunds SSK som trots att det egentligen inte gick att köra en tävling, gjorde en humla och körde den ändå.
Och på vilket sätt!

Roger Strandberg

Här följer lite bilder från tävlingen
Fler bilder från Skoterportalen på www.arcticcatcup.se
Resultat från tävlingen på www.arcticcatcup.se


Seved Lundbergs Sno-Tric som han vann 1973 med - Inte bara nya Arctic Cats på plats

Snowolverine kör med svensk fyrtaktsmotor - Team 62s teamchef Danne Stenbäck var även fotograf

Villig posé från Tomas Stålhandske - Arctic Cats depå var fylld till gränsen

Andreas Haglund styr Lynx under 2007 - Vädret visade sig från sin bästa sida, en par minusgrader

Snabba skotrar visade Janne Tapio upp - Gnistorna var bla klädda i Arctic Cat ställ dagen till ära

Emil och Tom Johansson

Dan Lang med Stölan Safari reklam - Lina Rehnstedt framför kameran för en gångs skull

Massor med publik på vallarna och... ja överallt - En och annan vurpa hann det bli också

Jämt som tusan var det i tjejklassen fyra första på samma poäng - Funktionärerna var skärpta

Ole Anders Grytbakk lågflög - Gnistorna lockade stor publik under pausen

Gnistorna ingår i Wendlas dansstudio - Sweet Ladies röjde från Sillströms flisflak

Så var ännu en Arctic Cat Cup över för denna gång...