Reportage från SM-kval 1 backe i Hammarstrand.

Så dundrade backsäsongen igång i den södra regionen i vårt avlånga land. Nån minusgrad i Östersund förvandlades otäckt snabbt till 14 minusgrader i Hammarstrand. Så roligt är det inte att fota utan handskar i vinterkylan ska ni veta. Men så fort solen vaknade sjönk temperaturen och några repor uppför Kullstabacken till fots får verkligen fart på blodomloppet.
Backen som faktiskt hade en hel del snö bjöd på en publikfriande första del.

För den med kondis tilläts man gå ganska långt upp i backen på högerkanten.

Grunden var isig med natur och konstsnö ovanpå vilket gav ett relativt mjukt underlag här och där.
Nej det är ingen morgongudstjänst utan det obligatoriska förarmötet, vilket förvisso påminner rätt mycket om en gudstjänst.

Domare Mats Nilsson och tävlingsledare Gunnar Hedin talade om vad som gällde för dagen.

Janne Jacobsson meddelade att reglerna var ändrade till i år.
Under morgonens första omgång blev det en hel del spring upp och ner för backen för att få till bra bilder ur olika vinklar.

De sicksackiga spåren uppkom lite senare då benen inte riktigt hängde med.

Nu var det dock inte det jag skulle skriva om.
Andra kurvan skaffade sig snabbt ett legendariskt rykte. Teknikerna att försöka ta sig igenom kurvan snabbt och utan att fastna var många och med blandade resultat.
Kom man in först var risken att knuffas över kanten stor. Kom man in i mitten fastnade man ofta på framförvarande. Kom man in sist så kunde man ge sig tusan på att de framförvarande tog sig igenom utan problem.
Hemmaåkaren Anders Norman lyckades här ta sig igenom kurvan ostraffat (den gången) men han hade en brokig och ibland hopplös väg till finalen.

Efter att ha skärpt till sig i B-finalen, som han kvalificerade sig till med ett nödrop, slutade dagen med en andra plats efter Johan Helmersson från Ljungdalen.
Den gamle brottaren Frank Andersson tävlade för hemma-klubben och för Team Yamaha Center.
Det var väl egentligen naturligt att Frank skulle ha en stor och tung skoter att brottas med.

Frank tog sig inte till någon av finalerna men gjorde ändå en godkänd insats i sin debut.
När det vankas backtävling i anrika Kullstabacken dammar Ragunda SKs veteraner av hjälmarna och visar vart skåpet ska stå.
Frank Huss som numer av och till bor i Åre tillika medlem i Freerider åkte både snabbt och säkert på sin Polaris IQ.
I finalen fastnade han dock i skoterbröten som uppkom i andra kurvan och slutade på en femteplats.
Veteran nr 2 var Magnus Stern som på grund av bland annat tillökning i familjen varit borta från backtävlingar ett tag.
Men nu när det var hemmatävling på gång ryckte det i tävlingstummen som tryckte till med en vinst i Sollefteå.
Tyvärr räckte inte tumgreppet till finalerna i Hammarstrand den här gången.
Jens Hellström också veteran i hemmaklubben tankade raketbränsle i sin Polaris. Största problemen hade han med att hålla ekipaget på marken.
Övertygande körning i hela tävlingen tog Jens obesegrad till finalen.
I finalen tog det slut på raketbränslet men en fullt godkänd tredje plats blev det.
Ännu en veteran, även om han varit med i tävlingarna den senaste tiden, var Tobbe Starkman. Han har dessutom varit den största drivkraften bakom att tävlingen skulle anordnas i Hammarstrand.
Tobbe hade blandade resultat ända till C-finalen som han vann övertygande.
I finalen slutade mannen i Ladumyråsen på en fjärdeplats.
Imponerande var att hemmaklubben hade åkare med i alla finaler utom i inbjudningsklassen ungdom 380.

Martin Öberg från Nolaskogs SK kommer inte från Ragunda. Men framför man en Arctic Cat, och speciellt på det här viset, får man vara med hos Skoterportalen ändå.
När vi ändå är inne på Skoterportalen så körde vår allvetande medarbetande Micke Björch i Racer 1000. Trots ålderkrämpor samt det faktum att han trimmat större delen av konkurenternas dämpare (eller vad han nu egentligen gjorde med dem) visade Micke att han är att räkna med genom vinsten i första kvalet.
Micke blev till och med anklagad för att ha tränat, det ni!
Någon som brukar träna ofta och hårt är Mattias Råttan Lönn. Nu har han äntligen sansat sig och styr Arctic Cat igen vilket resulterade i vinst.
Nu var det nog inte bara skoterns förtjänst att han vann utan en nypa körskicklighet spelade nog också in. Samt det faktum att Skoterportalen finns med på sponsringslistan.
Banan var både teknisk, snabb och brant. Det senare märkte man inte minst av alla flåsande förare som gick igenom banan före start.
Trots att snön var ganska lös på sina ställen höll banan utmärkt hela dagen. Konstsnö är å andra sidan ganska slitstark.
Mellan heaten passade förarna på att ljuga för varandra: -om jag inte hade fastnat där då hade ni bara sett stänkskyddet efter mig, samt andra gamla fina myter.
Trots att det kivas på banorna är det ganska trevlig och uppsluppen stämning på såna här evenemang.
Inga bröstskandaler som i melodifestivalen senare samma kväll, tyvärr.
Trotjänaren Görgen Ottosson från Söderhamn passade på att visa upp sin Arctic Cat F8. Nej det är inget tryckfel det är verkligen en F8 som kommer direkt från USA. Enligt Görgen finns det 3 st i Sverige och han är alltså en av de lycklige. Det var förvisso en hel del skruvande för att anpassa den till svenska förhållanden. Jänkarna kör på blyat medan vi kör på miljövänligare bränsle.
Naturligtvis krängdes det en och annan burgare som utan problem slank nerför en och annan glupsk matstrupe.
Själv hade jag lite mycket att stå i så det blev ingen tysk biffmacka för min del. Men jag tog en bild på dem.
Nästa tävling ska jag beställa en skoter som serverar burgare till mig direkt i backen, det vore kanon.
Arrangörerna har gjort ett kanonjobb med tävlingen. Vissa saker var lite si och så men det brukar det alltid vara och så länge publik och åkare inte märker eller lider av det så spelar det ingen större roll.
Det man bör tänka på till nästa gång är att sätta ut soppåsar med jämna mellanrum för det låg mycket skräp i backen. Men det vet nog arrangörerna om vid det här laget.
Ragunda SK, som samarbetade med Stuguns SSK, har visat att de finns igen och att de är att räkna med som skoterklubb. Alla i klubben har gjort ett gigantiskt jobb att ro tävlingen i land och nu återstår det att se om man även tänker ta på sig deltävling 3.
Ett stort tack till alla som ställt upp och hjälpt till på tävlingen samt ett stort tack till alla som hjälpt mig och mina medarbetare.

Roger Strandberg