Väl med ett stycke inköpt motor var det bara att hämta JAGen på Åsen norr om Östersund. Snöröjningen lyste med sin frånvaro men Micke resonerade att alla bilar med 4-hjulsdrift automatiskt är terrängbilar. Det visade sig att en Passat med 4-motion är rätt duktig på att ta sig fram. Fast det osade lameller (läs stank) säkert en vecka efter Mickes mini Camel Trophy.

Vi tyckte att det var finurligt att skaffa en originalmotor "den är det ju bara att skruva i". Men som man genom åren lärt sig av Mickel-Ante "att ingenting ska vara enkelt" och det blev vi snart varse om.

Motorfästena var trasiga, alla utom ett faktiskt vilket rent matematiskt betyder -3 motorfästen. Micke som är en handlingskraftig man (så länge det inte har med disk och dammsugare att göra dvs) löste problemet genom att modifiera fästen från en Polaris. Bland andra Arctic Cat åkare kommer jag senare kraftfullt dementera den händelsen, bara så ni vet :-)

Som ni ser har Micke tungan rätt i mun, lite som en skotermekanikernas Janne Schaffer.
Förutom krånglet med motorfästena flöt faktiskt resten av monteringen utan några problem alls.

...eller på att både boggi och motorutrymme innehöll 4 ton löv och hö.

En hel del spindelväv rensades också bort medan Reidar förvånades över att JAGen höll sånt bra skick. Den är förvisso sliten men det är nästan inget som är trasigt eller buckligt.

The moment of truth. Skulle pärlan starta eller skulle vi få plocka ner förgasare, cylindrar och sprida vevhusdetaljer runt Motorhusets garage och butik?

Tredje rycket heter det visst. Tre ryck och sedan vrålade 35 små ponnysar igång i den -14 gradiga jämtlandsluften. Men remmen var inte bara krokig, den drog dåligt också. Styrstålena imponerade inte heller.