Del 1 Från flygande isbjörn till rytande panther

Ett av de mest klassiska och definitivt det mest mytomspunna skotermärket är Arctic Cat. Om det har att göra med företagets innovativa lösningar, sin oförmåga att gå samma väg som andra eller de svarta skotrarna låter jag vara osagt. Faktum är att Arctic Cat är det enda skoterföretaget som gått under och kommit tillbaka igen. Men det är kanske inte så konstigt, en katt har nio liv, Arctic Cat har sålunda åtta liv kvar.

Arctic Cat grundades av Edgar Hetteen som även grundade Polaris. Han lämnade dock Polaris och Roseau då många i företaget hade synpunkter på vad en VD skulle syssla med. Edgar hamnade i det lilla samhället Thief River Falls där han startade sitt nya företag Polar (!). Företagets logo var en isbjörn och de första produkterna var en portabel ångtvätt samt en Bug-O-Vac som bestod av en cirkelformad ultraviolett lampa som drog åt sig insekter och en fläkt som sög in insekterna i en påse.

I januari 1961 hade Hetteen fått ihop tillräckligt med kapital för att ge sig in i skoterbranschen igen. Den första Arctic Caten hette faktiskt Polar 500 och skulle tillverkas i knappt 20 exemplar innan den formellt fick namnet Arctic Cat. Polar 500 liknade de skotrar som Hetteen varit med att ta fram hos Polaris, dvs relativt klumpiga arbetsmaskiner med både hjul och skidor fram och motorn placerad baktill.

Redan året efter fick företaget namnet Arctic Enterprises dessutom presenterades den första "riktiga" Arctic Caten. Den fick namnet Arctic Cat 100 och var en liten behändig skoter med motorn fram. Året efter dök en variant på 100 kallad 170 som däremot hade motorn bak. Hetteen hade lärt sig tidigt från sin tid hos Polarisatt folk inte köpte
den här typen av fordon förrän de fått se någon använda den i praktiken eller fått provköra själv.

Det här var på den tiden då det inte var vardagsmat att folk åkte omkring på motoriserade snöslädar. Därför hade företaget redan från början som policy att alla anställda hade rätt att låna snöskotrar och använda dem på fritiden. Följden blev att andra människor fick se skotrarna i aktion samt att alla anställda, från kontor, säljare, monterare, distributörer till de som byggde lådorna man skeppade skotrarna i, såg sig som aktiva produktutvecklare. Detta är något som varit fabrikens adelsmärke, räddning och akilleshäl genom tiden. Men vi kommer till det.

Arctic Cat var med i racing ända från början och den först riktiga loggan som visar en isbjörn (!) i språng är lite bevis på företagets fartfyllda ambitioner. I mitten av 60-talet hade alla modeller den vita glasfiberhuven som introducerades på 170 1963. Modellprogrammet bestod av arbetsmaskinerna 450, 480 och 500, sportmaskinerna 100, 120 och 170 samt barnskotern Arctic Cat Kitten.

1965 kom Arctic Cats första chockbesked. Edgar Hetteen samlade ihop hela personalen och presenterade Lowell Swenson som ny VD och ledare, sedan vände Edgar på klacken och gick. Anledningen var enligt Hetteen att han i Swenson såg en man som kunde leda Arctic Cat vidare i framtiden med innovativa lösningar. Jag hade skulle nog varit för konservativ, säger Hetteen. Han beslutade sig för att lämna företaget helt eftersom annars hade inte personalen vetat vem som egentligen var chef.

Med de enda krav Hetteen hade haft för att lämna över företaget: Avskeda ingen det närmaste året utan att rådgöra med mig först och håll fast vid glidboggin (Arctic Cats skotrar har i stort sett uteslutande tillverkats med glidboggi), började Swenson att arbeta för framtiden. Hans första beslut var att lägga alla resurser för att ta fram en ny skotermodell och istället göra den "jäkligt bra".

Resultatet lät inte vänta på sig, som 1967-års modell kom Arctic Cat Panther. Den läckert svarta Panthern var olik allt annat som hittills skapats i skotervärlden. Glasfiberhuven kunde flippas så att man enkelt kunde komma åt motorn. Chassit var tillverkat av aluminium. Motorn var placerad lågt i chassit för bättre viktfördelning.
Boggin som var av glidboggityp (naturligtvis) hade inbyggd fjädring för bättre komfort. Mattan var av gummi och skidorna var utrustade med utbytbara styrstål. Känns det igen. Allt det här finns på våra moderna skotrar men 1967 var detta en revolution.

Panthrarna härjade både på tävlingsbanorna och i försäljningslistorna som en farsot. Året efter Pantherns introduktion presenterade Arctic Cat som första skotermärke en egen klädkollektion kallad Arctic Wear. Från början var kläderna varken bra eller snygga men med tiden har kollektionen blivit viktig för profileringen av Arctic Cat.

1968 försvann den gamla loggan med den "flygande björnen" till förmån för ett pantherhuvud.1970 kom för första gången Arctic Cat med färgglada dekaler, något som definitivt inte är ovanligt än idag. Stripes i lila gav de svarta skotrarna en läcker touch.

1971 presenterades det första officiella racingteamet: Team Arctic. Panthern upplevde en försäljningsframgång vi nog aldrig får skåda igen. Rekordet sattes 1971 då Panther 399 såldes i makalösa 34 378 exemplar. Året efter såldes 51 359 st Panthrar vilket än idag står sig som försäljningsrekord för en enskild modell. 1969 började man bygga den nya fabriken som var nödvändig för att möta efterfrågan.

Men efterfrågan ställde till andra problem. Arctic Cat använde sig av en massa olika sorters motorer av flera olika tillverkare. Problemet löstes med att skriva kontrakt med Kawasaki 1972. Kawasakis gröna färg började dyka upp på kläder och skotrar 1974.

I skuggan av Panthern fanns det naturligvis andra modeller. 1968 gjorde Cougar ett snabbt besök i modellfloran. 1970 dök den upp igen men då som Puma, Cougar och Puma var ett mindre och billigare alternativ till Panthern. Redan 1970 kom den första EXTn som hade öppen huv med fartvindskylning av motorn, EXT var avsedd som tävlingsmaskiner i första hand. 1971 blev Lynx Arctic Cats minsta modell medan King Kat blev den största. 800 cc fartvindskyld motor ingav respekt.

Lyxmodellen Cheetah presenterades 1972 och en ännu lyxigare modell, Panther VIP med hydraulisk automatväxel istället för variator, presenterades 1973. Samma år dök El Tigré upp på banorna. El Tigré var Arctic Cats första nya skotergeneration sedan Panthern introducerades.

Unikt med El Tigré var att den utvecklats på tävlingsbanorna. Den såg mer eller mindre ut som en EXT med liknande chassi och motorer. 1975 presenterades Pantera eller som man i reklamen uttryckte det "Cattilac". Panteran var en motorkraftigare Panther och en lyxigare El Tigré för att beskriva det enkelt.

Till 1976 hade Kawasaki börjat bygga skotrar själva och Suzuki lagt ner sin verksamhet. Kawasakimotorerna byttes sålunda ut mot Suzukimotorer, eller som de hette på Arctic Cat språk: Spirit. Noterbart är att de sista Suzuki Fury byggdes i Thief River Falls med Kawasakis (!) motorer.

Arctic Cat behövde en liten lätt och billig sportskoter, genom att sätta en mindre motor i El Tigrén och andra dekaler hade man skapat JAGen.
I oljekrisens och de dåliga vintrarnas kölvatten blev JAGen en omedelbar succé.

1977 blir Irwin Jacobs ny VD efter Lowell Swenson som dock stannar i företaget. Till 1979 gör man ett nytt försök med en skoter med extrem komfort avsedd endast för skoterled. Arctic Cat Trail Cat var försedd med en boggi som hade,
för tiden, riktigt lång fjädringsväg. Dessutom var det den första serietillverkade snöskotern med individuell framfjädring. Redan i mitten av 70-talet fanns Trail Caten men inte med IFS.

I Sverige var den största nyheten inte amerikansk utan svensk. Aktiv såg potentialen i att på skandinaviskt maner förlänga JAGen för att få bättre framkomlighet. Receptet var lika enkelt som framgångsrikt. Ta en lätt och smidig sportmaskin, bocka till en aluminiumplåt och montera baktill, förläng boggin och sätt dit en längre matta. Lång JAGen var född. Inte förrän 1981 tillverkades JAGen i förlängd variant i Thief River Falls, men då kommer chock nummer två….

Den dåliga ekonomin i USA i kombination med några kattastrofala (fniss fniss) vintrar ledde till uppsägningar hos Arctic Enterprises. Allt gick mycket fort, från att ha gjort stor vinst 1979 till konkurs 6 februari 1981. I juni samma år meddelades att Arctic Enterprises säljer sin skoterdivision…

Slut på del 1
Till del 2

Roger Strandberg