|
|
|
|
 |
Del
2 Ett liv förbrukat, åtta
kvar.
Det var långt ifrån muntert
i Thief River Falls. Stadens
stolthet och stora arbetsgivare
hade gått i konkurs vilket kändes
overkligt.
Tio år tidigare var Arctic Cat
världens största tillverkare
av snöskotrar och toppade med
111,850 tillverkade skotrar
1972. Men här kommer alla människor
som såg sig som en del av Arctic
Cat in.
Det visade sig att Arctic Cat
hade en tredjedel av försäljningen
på skotermarknaden 1982 och
då hade produktionen stoppats
ett år tidigare! Dessutom tillverkades
Panthern på licens av Aktiv
i Sverige så tillverkningen
och försäljningen av Arctic
Cat låg inte helt nere. Det
var även gott om aktivitet
på reservdelstillverkningen
och Arctic Wear.
Många bud om vem som skulle
ta över fabriken lades, John
Deere, Suzuki och Polaris var
mycket intresserade men ingen
tog steget fullt ut. När så
resterande delar av produktionsutrustningen
skulle auktioniseras ut klev
Edgar Hetteen och ett gäng gamla
Arctic Cat medarbetare in och
köpte in en stor del av utrustningen.
Både ett och två ögonbryn höjdes
kan tilläggas.
Ett nytt bolag, Arctco, skapas
med gamle Arctic Cat räven Bill
Ness som VD. Man lägger nu ner
enorm kraft och tid på att få
fram nya prototyper och investerare.
Målet är att Arctic Cat ska
finnas i butikerna till 1984-års
säsong. Men det fanns många
problem att lösa.
En grupp med gamla Arctic Cat-anställda:
Edgar Hetteen, Ole Tweet, Leon
Johnson, Rick Stenseth, Dave
Thompson, Roger Skime, Bill
Hahn och Brian Espeseth satt
klistrade vid telefonerna dag
och natt för att lösa alla hinder
för fullskalig tillverkning.
Suzuki gick med på att tillverka
motorer, resterna av Arctic
Enterprises då omdöpta till
Ministar gick med på att leasa
ut en del av gamla fabriken
till Arctco och återförsäljarna
blev övertalade att det hela
var på riktigt. Alla bitar verkade
falla på plats.
Den första maj 1983 slog VDn
Bill Ness på lyset i Arctic
Enterprises gamla fabrik med
uppdraget att tillverka 2700
st Arctic Cat snöskotrar.
Alla nyckelpersoner var tillbaka
i företaget och den första augusti
samma år invigdes fabriken och
Arctic Cats återkomst officiellt.
Man lanserade en stor reklamkampanj
med orden "THE CAT IS BACK".
1984-års modeller var ingalunda
revolutionerande, det rörde
sig om Panther och El Tigré
som egentligen skulle komma
ut 1982. Men speciellt den vätskekylda
El Tigrén var efterlängtad bland
skoterköparna. Till efterföljande
säsong började det hända saker.
Modellprogrammet bestod nu av
Pantera, Panther, JAG, AFS Cougar,
AFS El Tigré och lilla Kitty
Cat. Sportcruisern Cougar och
sportmodellen El Tigré var utrustade
med Arctic Cats nya framvagn
Arctic A-Frame Suspension.
Modellprogrammet
utökades ytterligare till
1986 då långbandaren Cheetah
presenterades. Försedd
med lång matta, komfortabel
dyna för två personer,
AFS-fjädring och motorer
på 530cc eller 500cc var
Cheetahn den första moderna
touringskotern. Året efter
introducerades Super JAG,
en långbandad lätt och
|
 |
smidig arbetsmaskin med traditionell
bladfjädring. Dessutom fanns
JAG i en kort version med olika
motoralternativ.
Till 1987-års säsong dök Arctic
Cat också upp i Skandinavien
igen. Försäljningen hade dubblerats
för varje år sedan 1984 och
var nu uppe i drygt 13 000 maskiner.
Den stora nyheten 1988 var Wildcat
som återigen tog upp kubikkriget
från mitten av 70-talet. Den
stora 650-motorn från Suzuki
var bara början. Framgångarna
på tävlingsbanorna hade också
varit stora ända från starten
1983 och med Wildcat blev framgångarna
inte färre. Förändringar bland
modellerna 1989 var mer av förädlingstypen
där JAG AFS och El Tigré EXT
var de största utropstecknen.
 |
Vid
90-talets ingång köpte
Suzuki en aktiepost i
Arctic Cat och gav det
japanska företaget 30%
av Arctco. Prowler introducerades
med helt ny motor och
en helt ny framvagn. AWS
(Arctic Wishbone Suspension)
med tydlig inspiration
från bilracing skulle
bli den ledande framvagnen
i över ett decennium.
Sakta men säkert fick
|
resten
av modellprogrammet samma look
som Prowlern och för den delen
även AWS-framvagn.
1992 ökades cylindervolymen
på Wildcat till 700 och så utrustades
den med EFI (electronic fuel
injection). Vid det här laget
fanns det även specialmodeller
med tilläggsnamnet Mountain
Cat där mattan längre. EFIn
var till en början rent försäljningsmässigt
en besvikelse men skulle med
åren bli en succé. 1993 presenterade
man den trecylindriga Thundercaten
på 900cc. Storleken på trippeln
skulle höjas till 1000cc och
dessutom sitta i touringmodellen
Pantera 1000 (!) innan den ersattes
av en dubbelcylindrig motor
på 800-900cc.
Resten
av 90-talet presenterades
en rad nya modeller som
ZR, ZRT, Puma, arbetsskotern
Bearcat och en rad andra
modeller. Arctic Cat gav
sig även in i vattenskoterbranschen
en kort stund med märket
Tigershark men precis
som Polaris nyligen gjorde
fick man dra sig ur. Bättre
har det gått på
den stadigt växande
ATV-marknaden |
 |
2000-talet har dominerats av
återintåget av fyrtaktsmotorer
som 4-stroke och T660 samt av
den vansinnigt läckra Firecat.
Det segment som vuxit mest det
senaste tio åren är de s.k.
mountainmaskinerna där Arctic
Cat också varit framgångsrika.
Än idag lever arvet efter Edgar
Hetteen kvar, åtminstone åtta
kattliv till.
Kultfakta: När en undersökning
i USA gjordes om vilka köpare
som var mest märkestrogna kom
Arctic Cat på andraplats, endast
slagna av Harley Davidson.
Historien
om Arctic Cat är delvis
översatt från C.J.
Ramsteds "Legend, Arctic
Cat´s first four decades"
Roger Strandberg |
|
|
 |
|
|
|
|
|
|
|