Historien om Moto-Ski börjar med att Jean Yves Bélanger byggde en snöskoterprototyp som han kallade ”Le Cupidon” en grönmålad skoter med stor vindruta.
Hans chef Charles Eugéne Bouchard var så imponerad över maskinen att han övertalade Jean Yves att bygga fler maskiner med hjälp av Raoul Pelletier och andra från Bouchards företag som egentligen tillverkade hygienartiklar och medicin. Les Industries Bouchard Inc bildades 1962 i LaPocatière, Quebec, Kanada och namnet Moto-Ski kom till genom en namntävling som hölls i en lokal skola.

Den första modellen såg i princip ut som den första Ski-Doon fast rödorange. Tyvärr var det något som skulle komma tillbaka med tiden. Den fanns med åtta hästars JLO eller tio och en halv hästars Hirth, det behövdes inte så mycket mer med en vikt på 118 kg. Drygt 200 maskiner lämnade fabriken första året.
Den första modellen saknade bladfjädring men redan till 1965-års modell började det hända saker.

Till att börja med så fick 65-orna broms! Den saknades helt på den första modellen. Dessutom tog man fram ett modernare chassi med glasfiberhuv. Bladfjädrar och längre mattor var också några av nyheterna. Det fanns redan nu ett otal motoralternativ och modeller men det var inte förrän till 1966 som de fick särskilda namn: Zephyr, Capri och Cadet. Zephyr hade längre matta medan Capri hade kortare band men samma motor. Cadet hade samma längd som Capri men mindre motor. Annars var det ingen större skillnad på modellerna.

Redan 1967 var det dags för nya förändringar. Det stora förvaringsfacket bakom dynan som varit av plåt förminskades. Till 1968-års modell hade de blivit mindre och gjordes dessutom av glasfiber. Samma år fast som 69-års modell kom det nya huvar med dubbla lysen. Toppmodellen hette MS18 och kunde fås med Hirth motor på 375cc, 500cc eller 634cc.
Med 634-kubik under huven kunde man enligt fabriken få upp vidundret till 105 km/h. Det kanske inte låter så mycket men med tanke på att bladfjädringen och hjulboggin hade som mest en decimeter i fjädringsväg så… På grund av C.E. Bouchards död 1968 såldes Moto-Ski till amerikanska Giffin Enterprises.

Nytt decennium krävde nya förändringar. De dubbla ljusen på huven blev fyrkantiga och en ny modell ”Grand Prix” introducerades. Dessutom invigdes den nya utbyggda fabriken för skotertillverkning. 1971 kom ett helt nytt utseende där de båda lyktorna hamnat bakom ett brett täckglas. Huven hade ett mycket modernt utseende och dynan var mer designad.
Ny modell var den lilla Mini-Sno på tävlingsbanorna fanns däremot den lite mer uppseendeväckande Ski-bullet med 793cc motor.

Under 1971 blev Moto-Ski världens tredje största skotertillverkare. Samma år sålde Griffin Enterprises hela klabbet till Moto-Skis kanadensiska konkurrent, Bombardier.
Till 1972 fick Capri enkelljus och annan huv. Även Grand Prix fick enkelljus och annan huv samt en läckert veckad vindruta. I motorprogrammet började JLO och Hirth få sällskap med Moto-Skis egna BSE-motorer. Redan året efter hade det stuvats om i modellfloran helt. Nya modeller som hade det korta och koncisa namnet S- eller F- kom till, dessutom bestod hela motorprogrammet av BSE-motorer.

1974 var det färdigtillverkat i LaPocatière, åtminstone vad det gällde snöskotrar. Bombardier fick en order på att bygga 423 vagnar till Montreals tunnelbana och fabriken i LaPocatière ställdes om.
Snöskotertillverkningen flyttades till Valcourt. Från och med nu blev Moto-Skis snöskotrar gradvis Ski-Doos med orange färg.
Nyheter var annars arbetsmaskinen Chimo och lyxsportskotern Futura, båda med glidboggi. Flaggskeppet hette Grand Sport.
Året efter introducerades Nuvik som ersatte Capri och nu var Cadet den enda modellen med hjulboggi. Alla BSE-motorer ersattes med Rotax.


På 76-års broschyr finns en enorm Bombardier logga med texten ”Behind Moto-Ski”. Rubriken var särskilt talande då modellprogrammet krympt till Nuvik, Futura och Sonic.

Den helt nya Futuran delade form och utseende med Ski-Doo Everest medan Sonic inte var något annat än en Ski-Doo TNT R/V.
Under det följande året introduceras även Spirit (Moto-Skis form av Ski-Doo Elan) som tagit över Cadets position som instegsskoter.

Året var nu 1979 och Moto-Skis förvandling till märkestrimmad Ski-Doo var fullständig. Eller kanske ändå inte riktigt? Exempelvis såg Moto-Ski Mirage betydligt bättre ut än Ski-Doo Citation vilket egentligen var samma modell. Namnet Grand Prix togs fram igen och sattes på Moto-Skis svar på Ski-Doo Blizzard. Säsongen efter bytte både Futura och Mirage
till ett utseende

som påminde mer om motsvarande Everest och Citation. Nya Ultrasonic var en hottad variant av Sonic.

Just Ultrasonic fick en helt annan huv året efter. En huv som påminde om äldre TNT och såg därför inte särskilt modern ut. Men den var snabb vilket marknadfördes med hjälp av Gilles Villeneuve. Till 82 fick systermodellen Sonic förbättrad boggi och individuell framvagnsupphänging.

Moto-Skis dagar var tyvärr räknade. Trots att de mest uppenbara likheterna med storebror Ski-Doo lyckats döljas så stod skoterbranschen fortfarande på knä. Det fanns helt enkelt inte tillräckligt stor marknad och att på den tillverka två varianter av samma maskin var nog ingen bra lösning. Den sista Moto-Ski skotern blev en 1985-års Mirage III.

Kultfakta: Idag tillverkar Bombardier inte några snöskotrar. Företaget bygger i huvudsak tåg och flygplan. Tågsystem tillverkas fortfarande i LaPocatière.

Roger Strandberg