Det började med treglasfönster. Föga anade Erik Lundgren, Valdemar Lindström, Eskil Carlsson samt Tage Lindström att deras bolag Industribolaget Ockelbo skulle stå bakom ett av Sveriges populäraste skotermärken.

IBO startades 1962 och redan året därpå kunde man presentera en snöskoter. Den hette Ockelbo Turist och hade 9 vilda hästar under huven. Redan till vintern 1966 presenterade man dubbelbandaren TrioMan och 1968 presenterade man bredbandaren Ockelbo 600. Just bredbandare var av förståsigpåare en dödsdömd idé men visade sig snabbt bli en oumbärlig modell för den nordiska snön.

Under 70-talet växte Ockelbo stadigt och produktionen steg till över 2000 snöskotrar per år. De tre grundmodellerna smalbandaren 300, bredbandaren 600 och dubbelbandaren TrioMan fanns i 14 olika utföranden, det enda kunderna fick finna sig i var att maskinerna enbart erbjöds i en enda färg - orange.

1976 klev Karolin Invest in som ny ägare. Investbolaget köpte även Söderhamnsbaserade skotertillverkaren Rajd samma år. Tillverkningen av Rajd flyttades till Ockelbo men endast efter ca 700 tillverkade maskiner lades tillverkningen av Rajd ner. I slutet av 70-talet började man även att successivt förlänga Ockelbo 300 och efter några år förlängdes även 600 och TrioMan.

Trots att Ockelbo vid det här laget hade ett komplett och inarbetat program saknades det ännu en sportmaskin. Genom sina kontakter kom Ockelbo över drygt 400 snöskotrar från konkursdrabbade Skiroule. Med hjälp av lite dekaler så kunde Ockelbo Laser presenteras 1977.
Vid övergången till 80-talet passade man på att byta namn bland modellfloran. TrioMan döptes om till 800 och 300 bytte namn till 400.

1982 köptes Ockelbo upp av Valmet och samtidigt passade man på att presentera nya modeller. Anledningen till de nya ägarna och de nya modellerna var att de gamla modellerna helt enkelt tog för lång tid att tillverka.

De nya modellerna fick namnen Ockelbo 4000, 6000 och 8000, dessutom var de nya modellerna svarta.

Ockelbos typiska orangea färg återfanns dock i dekalsättningen.

Programmet utökades också med en liten och smidig långbandare, Ockelbo Poro, utrustad med encylindrig Rotax på 277 kubik. Modellen var riktad i första hand till samerna (därav namnet Poro = ren på samiska). Ännu en ny modell presenterades 1983 i och med Ockelbo 5000. Med 5000 täckte Ockelbo även in det växande touringsegmentet, ett stort plus var även maskinens sportigare utseende.

I slutet av 80-talet presenterades 3500, 4500 och Ockelbo Fighter som ersatte modellen 5000.

Alla var de moderna och tillförlitliga maskiner som tyvärr fick dras med den ålderdomliga bladfjädringen.

Ockelbos dagar som snöskotertillverkare var likt många andra tillverkare före dem räknade. De sista åren präglades av fullständig förvirring för kunderna, säljare och säkert för dem själva också.

Först slog huvudägaren Valmet fast att Ockelbo och Lynx (som Valmet också ägde) skulle samarbeta. Sedan gick Bombardier in och tog över både Lynx, Ockelbo samt Trapper. Dödsstöten kom 1989 då Bombardier meddelade att tillverkningen av Ockelbo ska läggas ner.

Fabriken i Ockelbo fortsatte att tillverka snöskotrar till 1992. Förutom några av Lynx modeller tillverkade man även 6000, 8000 och Fighter men de hade Lynx dekaler med Ockelbo enbart som modellnamn.


Ockelbo fick en enorm revival i och med tv-serien Pistvakt där bröderna Marklund styr en Ockelbo 300.

Roger Strandberg