Den svenska snöskoterhistorien är fylld av exempel på finurliga människor i små mekaniska verkstäder som fått ett skoterfrö gro till något fantastiskt. Av en händelse så är historien om Rusch precis ett sånt exempel.

De fyra grundarna av Rusch, Jan Haag, Lennart Schultz och bröderna Erling och Ingvar Eriksson jobbade alla på Rättviks mekaniska på 1960-talet. De började prata om att starta något eget och sagt och gjort gick man emot strömmen och 1966 slog man upp portarna till Ovanmyra Mekaniska Verkstad. De tog på sig tillverkning av allt möjligt från traverser som såldes till Kuwait och maskiner till sågverk till maskiner för vägunderhåll. Under vintern gjorde man sig under fjällsemestern bekantskap med den nya moderniteten snöskotern eller snöscooter som det kallades på den tiden.

De fyra kompanjonerna tyckte att maskinerna var intressanta men tillförlitligheten och priserna var inget som föll dem på läppen. Nej den där apparaten skulle man minsann kunna göra bättre.
Och man gick grundligt till väga. De började med att göra en marknadsundersökning genom att fråga erfarna fjällmänniskor om deras önskemål och krav. Sedan gick man igenom olika modellers konstruktioner med för och nackdelar.

Rusch R1
Efter det var det bara att börja konstruera en prototyp när ledig stund fanns över.

Några prototyper senare var det dags att presentera den första Ruschskotern hösten 1967. Namnet Rusch kom enligt myten av att de ville ha ett namn med fart i och eftersom det var fart och rusch i fjällen kom namnet av sig själv. Den första modellen hette R1 och var lackad i grönt med röd tank och dyna, färgen var satt för att skilja sig från de andra dåvarande tillverkarna. Chassit till R1 svetsades manuellt i något grövre plåt än vad konkurrenterna använde sig av. Man monterade dessutom motorn i en riktig ram istället för de vanliga fästplattorna på detta sätt vibrerade inte skotrarna sönder. Man använde sig dessutom av motorer med 19 hk från Sachs eller ILO. Priset för det gröna vidundret från det innersta av Dalarna var satt till 3600:- och det fanns endast sju exemplar av den första årsmodellen.

Sju modeller täckte inte ens en promille av efterfrågan så till nästa år förbättrades R1:an på ett flertal punkter och verkstan blev tvungna att anställa fler. OMV tillverkade nästan allt på skotern sånär på motor och plasthuven som tillverkades i Storvik.
Tidiga innovationer var bakaxeln som hämtat inspirationen från ett cykelnav och framvagn med dämpare istället för bladfjädring. Dämparen var på tiden en riktig sensation.
Till säsongen 70/71 skrev man ett avtal med JOFA i Malung att de skulle sälja Rusch.

Man passade dessutom på att ersätta R1 med helt nya kortbandaren R11. Detta var inte nog för modellfloran breddades med bredbandaren R12 och dubbelbandaren R22. Alla modeller kunde dessutom utrustas med en annan nyhet: wankelmotor.
 
Den enkelskiviga wankelmotorn från Sachs hade många fördelar som lättstartad och vibrationsfri. Däremot var höll inte rotorns tätningar tätt och wankelns bensinförbrukning var upp till tre gånger en tvåtaktares. Wankeln överlevde därför endast två säsonger men det gjorde inget för Rusch hade motorer i alla former från enkelstånkor på 233 kubik till tvåcylindrade motorer på 50 hästar.

Rusch R12
 

Rusch R22		 Efter ett par säsonger var JOFA tvungna att dra sig ur och Rusch gick därför in i samarbete med ett företag i Norrbotten. När ägaren av det företaget dog gick de i konkurs som bland annat innebar att OMV inte fick betalt för de maskiner som sålts. Sålunda drogs Ovanmyra Mekaniska Verkstad med i konkursen trots god försäljning och enorm efterfrågan efter Rusch snöskotrar.

För de som inte känner till det kan jag meddela att tjurigheten i Dalarna inte låter sig knäckas av såna petitesser. Redan till nästa säsong hade man omvandlat hela verksamheten till Rusch Mekaniska Verkstad och tagit sitt pick och pack till Vikarbyn. Som om det konststycket inte var nog kunde man även presentera två nya modeller!!! Två långbandare presenterades, smalbandade R16 och dubbelbandade R26 som hade röda huvar och gröna chassin.

Men säg den lycka som varar. Efter motgångar som sjukdom och såld fastighet så sattes sista spiken i kistan då staten började typgodkänna alla snöskotrar. Då Rusch hade många motoralternativ i sina modeller ansåg man att det skulle bli för dyrt och beslutade sig att lägga ner tillverkningen 1974.

Klicka här för att se bilder från produktionen av Rusch

Kultfakta: Än idag produceras produkter inom skoterbranschen under namnet Rusch och i samma färger dessutom. Ledsladden Rusch från STM mekaniska

Tack till Joakim Haag för material
Roger Strandberg