Ett av de mest legendtyngda skotermärken som existerat måste vara Scorpion. Antalet hängivna fanatiker som troget höll sig till Scorpion slås nog bara av Arctic Cat (som passande nog köpte upp Scorpion).

Det hela började i en firma vid namn Trai-A-sled, de tillverkade något som bäst kan beskrivas som ett plan utan vingar och med tre skidor istället för landningshjul. I början av 60-talet började man skissa på en liten snöskoter inspirerad av Bombardiers skapelse från 1959.

1963 var den första snöskotern klar och den fick namnet Scorpion. Den liknade Bombardier:s Ski-Doo som de flesta små snöskotrar vid den här tiden men i stort sett hela skotern var tillverkad i glasfiber. Den drevs dessutom av en tvåtakts Hirth-motor.

Tunneln som även den var gjord av glasfiber var inte så hållbar som teknikerna hade hoppats och byttes tidigt ut mot en metallvariant. 1967 kom en ny modellserie med mer egen stil och större format. Scorpion logon blev större och skotrarna målades svart och röd, det som sen dess förknippas med Scorpion.

1968 presenterades en starkare modell med ett annat av Scorpions kännetecken: metalflake målade huvar. Vid den här tiden började Scorpion härja på tävlingsbanorna med groteska Hirth- och Sachsmotorer inklämda under huvarna.

På 70-talet bytte företaget namn till Scorpion Industries som blev rätt unika med tanke på att man tillverkade i stort sett varenda del på skotrarna i fabriken som låg i Crosby. Endast motorerna som skiftade från Sachs, JLO, Hirth och CCW fick köpas in utifrån. Till och med kläder och kapell gjordes i fabriken.

Under skotererans gyllene år 1971-1973 höll Scorpion jämna steg med giganterna Ski-Doo och Arctic Cat både i marknadsföring och försäljning. 1972 presenterade Scorpion den första skoterns som var konstruerad och marknadsförd direkt mot kvinnor. Den hette Super Stingerette och var målad i rosalila metal flake.

Under oljekrisen dukade merparten av alla skotertillverkare under men Scorpion visste att de var tvugna att satsa sig ur krisen annars skulle även de gå under. De köpte under den här tiden rätten till Rockwell/JLO:s motorer ändrade namnet till Cuyuna och vips tillverkades varenda liten del till Scorpionskotrarna i Crosby.

Scorpion Industries köpte även den innovativa skotertillverkaren Brutanza Engineering och började tillverka Scorpion Bruts. Man tillverkade även skotrar för Massey-Fergusson efter att de lagt ner tillverkningen av Ski-Whiz. Massey Fergusson skotrarna var vid den här tiden egentligen en Brut med andra färger.

Trots en ny chassi-plattform och nya modeller kom den trista ekonomiska verkligheten ikapp Scorpion. 1978 tog Arctic Enterprises (Arctic Cat) med fördelen att Scorpion fick fortsätta som förut. Bull Whip presenterades vid den här tiden men även en ny Whip, TK Whip och Sting med Scorpions egna Cuyuna motorer.

Men även Arctic Cat var hårt ekonomiskt pressat och till slut var Scorpion Sidewinder inget annat än en orange El Tigré. Inte ens sådana indragningar hjälpte och Arctic Enterprises gick i konkurs 1981. När Arctic Cat kom tillbaka till 1984-års säsong var namnet Scorpion inte kvar. Arctco köpte endast tillbaka rätten till namnet Arctic Cat av Certified Parts Group som ropade in de båda namnen Arctic Cat och Scorpion.

I slutet av 90-talet försökte en investmentgrupp skaka liv i namnet Scorpion igen men återigen slog ekonomin tillbaka. Jag antar att en scorpion inte har nio liv.

Roger Strandberg